Loggenbloggen

Nu har jag jobbat hemma under förmiddagen och det är strax dags att åka in till kontoret. När måndagen gått är det som om Metamatrix-medarbetarna upplöses i beståndsdelar. Nästan i alla fall. En del sitter kvar på kontoret, en del jobbar hemifrån  och andra far iväg till kunder. För att hålla ihop oss använder vi Yammer som intern kommunikationskanal.

Yammer är ett internt microbloggsystem – som Twitter ungefär fast inom företaget. Vi använder det för att tala om var vi är, vad vi gör, för att be om hjälp, snabba frågor och svar rätt ut i luften, tips på artiklar och trender – allt det som gör att vi håller ihop som företag. Självklart slinker det med sociala uppdateringar, värdelöst vetande och musiktips. Jag gillar det, det blir som ett socialt kitt som stärker företagskulturen.

Den största fördelen är att jag nÃ¥r Yammer överallt – i telefonen eller i webbläsaren – annars skulle det ju inte funka. PÃ¥ nätet finns mÃ¥nga historier om hur interna microbloggar smyger sig in pÃ¥ företagen. Och jag hÃ¥ller med mÃ¥nga av artiklarna, det minskar mejlskörden, stärker företagskulturen och hÃ¥ller ihop företaget. Här är till exempel en läsvärd artikel frÃ¥n Computer Sweden: http://computersweden.idg.se/2.2683/1.286262/interna-mikrobloggar-ar-battre-an-twitter

Yammer är bara en av alla microbloggstjänster som finns. Det finns en rad andra verktyg som fungerar ungefär likadant.

Nån som har testat och kan rekommendera något annat?

Häromveckan var jag på webb09 och hörde talas om yammer, en microblogg för företag. Grymt tänkte jag och skickade ut ett mail på kontoret. Jag tycker ju att nu när vi har en fungerande hemsida så ska vi ta steget ut i webbvärlden och finnas där diskussionerna pågår. Fiska där fisken är ni vet. 

Jag är ju en sån som gärna berättar vad jag håller på med. Ida is tar en kaffe, Ida is ute med hunden på promenad, ida is har bytt stol på jobbet – galet skön, men alla är ju inte så. Jag tänkte att yammer kunde vara ett bra sätt att öva på. Min tanke var att när mina kollegor övat lite och blivit vana vid att berätta vad de gör så kunde vi börja lägga ut det det publikt på twitter/bloggy så våra medlemmar och andra intresserade kan följa oss.

Några av mina kollegor hakade på och  loggade in på yammer. Gladast blev jag över att en av de äldsta medarbetarna hos oss loggade in och gladeligen kastade sig in i samtalet. Så mycket för snacket om att det bara är ungdomar som microbloggar.

Någon dag senare kom en kollega in med en tidning där det stod om mikrobloggar. Det kändes kul att hon hade tagit till sig lite av det jag sa och läst artikeln.

Tyvärr dog yammer för oss bara efter några dagar. Nu får vi bara upp en ruta som säger att ett script saktar ner nätet för oss. Om någon vet mer om detta får ni gärna höra av er. Men det var kul så länge det varade.

På förra måndagsmötet togs mitt mail upp och jag fick berätta lite mer om det här med microbloggar.

Det var då jag insåg att jag nog hade lagt mig en nivå för högt. Jag insåg att det var flera på kontoret som inte riktigt var bekanta med vanliga bloggar. Och när jag nämde RSS-feeds såg många ut som levande frågetecken.

Jag tror att det här kommer att ta lite tid. Nu ska jag vara mammaledig i 11 månader. Min tanke är att jag börjar plantera detta i mina kollegors huvuden nu och när jag kommer tillbaka har det kanske mognat så vi kan börja köra.

Än sÃ¥ länge bestÃ¥r vÃ¥r twitter och bloggy mest av rss-flöden frÃ¥n fn.se men den som väntar pÃ¥ nÃ¥t gott…