Cancerskit
Tvära kast. Speed dating. Intensivt. Bra. Intervju om digital PR på vägen hem. Livet pulserar på. Sen middag hos min syster. Som varit hos sin läkare.
Vi vet nu. Hon har fått veta idag. Att hon aldrig kommer att bli frisk. Cancern har spridit sig. De lömska cellerna delar sig snabbt. Biter sig fast. Allt nu handlar om att föra ett krig och få de där jävla cellerna att stanna på andra sidan muren. Inte låta dem ta sig över. Det här kriget kommer inte att vinnas enkelt. Motståndarna dödas inte. Men de ska fan inte ta sig över muren helt. De ska inte få erövra allt.
Stänger av. Måste. Finns inget alternativ.
Hur hanterar man att vakna imorgon med ett sånt besked? Att livet aldrig blir mer det man drömt om. Utan man är kroniskt sjuk. Dödligt sjuk dessutom.
/Brit Stakston
februari 19th, 2009 at 12:16 f m
Usch så fruktansvärt hemskt och sorgligt och jävligt. Cancerskit var ordet. Jag känner med dig. Och din syster. Har sett äckelkräftan i ansiktet på nära håll och det…ja vad ska man säga. Att vi ska vara rädda om varandra.
Kram!
februari 19th, 2009 at 12:19 f m
Tråkigt att höra Brit. Måtte de stanna på rätt sida muren. Berättelsen känns alltför väl igen. / Joakim
september 11th, 2009 at 9:35 f m
[...] för att dela min glädje över det. När vi sen fick veta att cancern var obotlig valde jag att blogga kort om det i en gästblogg för IDG. När jag var på SSWC var jag nog den mest asociala av alla sociala [...]
december 5th, 2009 at 7:25 e m
[...] Det var ofattbart och inget vi pratade om. Nya behandlingar och allt handlade nu bara om att hålla cancerskiten bortom den mur medicineringen försökte bygga [...]