Äktenskapet och projektledarutbildning
Under två dagar har jag gått en projektledarutbildning och är lyrisk. Tänk om jag visste då vad jag vet nu… kanske hade de projekt jag deltagit i, både som projektledare och som medlem, utfallit annorlunda- förhoppningsvis bättre? Bara en sådan viktig sak som att noga gå igenom ansvarsfördelning inom gruppen och förtydligande av var och ens roll - innan projektet sätter igång. Och att ständigt återkomma till den överenskommelsen. Min erfarenhet är att det oftast är projektledaren som får bita i det sura äpplet och dra det tunga lasset. Övriga medlemmar i gruppen kan om de vill ducka inför ansvaret. För de vet - om projektet inte rors i hamn, så är det projekledaren som får gå på brädan.
Prästen – en certifierad projektutbildare?
Alla människor borde få gå en projektledarutbildning. Hela livet byggs på små och stora projekt. Tänk så många skilsmässor som skulle kunna undvikas om de bägge förälskade tu fick en grundlig genomgång i äktenskapets roll- och ansvarsfördelning innan ringar utbyttes. Prästen skulle kunna fråga direkt vid vigseln – ”är du X villig att inleda ett livslångt projekledarskap tillsammans med Y och att ta fullt ansvar för din roll i äktenskapet?”. JA. Sedan överlämnar prästen ett dokument för påskrift där allt som de nygifta kommit överens om fanns nedskrivet; ”jag, X lovar att dela lika på hushållsarbetet med Y”, ”jag, Y lovar att Vabba lika mycket som X”, ”jag, X lovar att gå på föräldramöten lika många gånger som Y”. Fast å andra sidan, verkligheten överensstämmer sällan med allt som vi har lärt oss och skrivit under på. Man får vara nöjd om man hamnar någonstans i mitten.
