Loggenbloggen

Tiden rann iväg och inget inlägg landade här i fredags, så jag avslutar idag kort innan nästa bloggare tar över.

Så ni som har följt mina tidigare inlägg har nu helt klart sig för teorin kring det hela, eller hur? Ni har full koll på er kommande E2-strategi… eller nej.

Avslutningsvis vill jag vara lite praktiskt, ge er lite tips & råd – peka ut en riktning och sedan får ni själva välja att följa den. Helst ska ni ju, så klart, skrida till handling. Action!

Var börjar man? Först får man bestämma sig vilken del som är mest intressant just nu. Wiki? Blogg? Sociala nätverk? Svaret hittar du närmast dig själv. Vad behöver du och din avdelning mest, helt enkelt vad saknar ni när det gäller internpublicering. Är det krångligt? Har ni inte behörigheten? Har ni inte utbildningen? Sätt samman en lista på det ni vill göra, det är inte så svårt som det kan låta.

Det är oerhört viktigt att hålla det närma dig själv. Drar man igång en global/central satsning på detta dag ett så har ni en riktigt tuff utmaning framför er. Börjar litet. Skala upp sedan. Men glöm inte att förankra det längst upp.

För att ge lite vägledning i när man använder vad, så kan det exempelvis se ut så här:

• Säljchef mailar veckorapporter till sin avdelning = Blogg
• Marknadsavdelning jobbar flitigt med todo-listor i bilagade dokument = Wiki
• Jag hittar inte mina anteckningar, var har jag lagt/sparat dem? = Wiki
• Jag behöver hitta expertis/kompetens = Nätverk

Berättigat nog så frågade min fästmö mig efter att läst de två föregående inläggen (Det svajar & Being a Champ) att vad är syftet? Vad tjänar man på detta? Vem?

Jo du, nu kommer Evil Corp killen fram i mig, så det sjunger om det – för det är mångt om mycket sett ur ledningens perspektiv. Inte individens.

När man lägger en Enterprise 2.0 strategi finns det en central punkt, eller kalla det mål, som man strävar efter.

Det är att extrahera kunskapen i företaget till sökbart innehåll – “drain the brain” på medarbetarna, helt enkelt. Ett steg till. Jag vill ta död på nyckelpersoner. Missförstå mig rätt – jag menar inte att någon från ledningen ska springa runt med ett samuraisvärd och “choppa” huvud – utan jag vill att företaget ska göra sig oberoende av just nyckelpersoner.

Detta låter ju som det går stick i stäv med det jag tidigare skrivit, där jag hyllar individen – titeln är irrelevant, jadijadi… Men nej. Vad man utvinner i en Enterprise 2.0 strategi är den verkliga informationshierarkin i ditt företag, inte den bestämmande.

Jag vet inte hur många gånger jag upptäckt att den riktiga stjärnan på ett företag är inte den som är verbal på mötena. Låter mest. Skriker högst.

Det är den eftertänksamma typen som behöver tid på sig för att formulera sig. I en lyckad E2-strategi så kommer denna individen fram och en ny informell kunskapshierarki utkristalliseras. Besserwissers utmanas. För att inte tala om mellanchefer i stora organisationer.

Målet. Den centrala punkten. Det är vad det handlar om för företaget. Att lyfta fram stjärnorna som inte tänker två gånger innan de delar med sig. De har ju längtat efter det.

——————-

Idag har varit kontorsdag – YES – man får så jädra mycket gjort. Dagens agenda har varit att styra upp det vi kallar “old-sales” och “new-sales” och hitta en bra balans, vilket jag tycker vi har. Utöver det har vi ritat vidare på vår strategi för digital närvaro – webbplatser, tjänster, nyckelpersoner, etc. Vi får se vad det resulterar i.

Ny kund dessutom – IBS – gött! All heder till Pia Kjellerup som har varit min fighter på insidan. Håller på med installationen och sedan ska vi köra “the blog & wiki dance” så vi får igång de kreativa krafterna. Väldigt positiva signaler från vår partner XLENT gällande en ny – milt sagt – stor kund.

Då tuffar vi vidare…

När jag är ute och förläser eller kör igång nya projekt använder jag alltid begreppet – champs – ett mycket bra uttryck för de personer som ska vara drivkraften i förändringsprocessen. De personer som inte är rädda för att ”när jag publicerar denna artikel så kan mina 11 499 övriga medarbetare läsa detta” – utan förstår istället nyttan av att just dela med sig av sin högst irrelevanta (just nu) anteckningar till alla.

En champ är vem som helst i organisationen – det har inget med deras inflytande att göra. Vi utser – oavsett storlek på organisationen – en handfull personer som vi vet/tror kan leda förändringen. Det kanske är du?

Anledningen är lika enkel som viktig. Om detta ska lira på ett företag måste man få en känsla av gräsrotsaktivitet – att kraften kommer underifrån för att skapa trovärdighet och på sikt få fler anhängare – eller som jag kallar det, eldsjälar. Med detta kommer även att ledningen på företaget – som självklart godkänt själva satsningen – måste ge f*n i att moderera (läs: censurera), oavsett vad som kommer fram. Ett felsteg och hela satsningen kan läggas i malpåsen. Det svajar rejält i början.

En annan roll – som jag nästan tycker är den viktigaste – är trädgårdsmästaren. Vad? Vem? Om man ser till Wikipedia så är engagemanget 90-9-1. Vi pratar procentsatser. 90% bara läser (gamar) bidrar aldrig, 9% städar i texterna (felstavningar, särskrivningar, etc) och 1% skapar helt nytt innehåll. De siffror går inte att överföra till företagsvärlden – jag menar ett bolag med 10 anställda, så skulle det innebära att min vänstra fot skapar innehåll, det håller ju inte? I företag ligger siffran närmare 50-60% för trädgårdsmästare och författare – resten bara gamar.

Vad är drivkraften i det hela? Jo – “The Many Are Smarter Than the Few” – detta kommer från boken The Wisdom of Crowds som är en (helt frikopplad från Enterprise 2.0) slutsats om att man enkelt uttryckt kan skicka in 100 idioter i ett rum, så är de mer smarta än Einstein. Detsamma vill man uppnå genom införande av Enterprise 2.0 – om du nu har 100, 1000, 25000 tänkande individer i din organisation – varför maxar du inte potentialen i det?

————————-

Idag är jag i Stockholm och har träffat ett företag med 11 500 anställda som vill veta vad Enterprise 2.0 kan göra för dem. Bra möte – det märks att de förstår och vill men är frustrerade över att inte hitta startplattan – var ska man börja? Sjukt svårt att svara på, det beror helt på hur inställningen i företaget är – men min åsikt är som alltid – KISS… Keep-It-Simple… Stupid! Våga ta hoppet med din avdelning – gå i bräschen och visa de andra vilken nytta det ger. Hör ni mig?

Ytterligare ett möte nu i eftermiddag med ett ingenjörsföretag så får vi se vad det lider – sedan tillbaka till trygga Skåne och min familj – det är så gött att komma hem till en vild 2 åring som ropar ”Bollen pang” (översatt: Ballong).

Syns imorrn…

Nej, detta handlar inte om Google Wave som alla tjatar om just nu (läs: jag har inget invite) – utan om hur det svajar rejält när man inför Enterprise 2.0 på ett företag.

Det svajar i flera dimensioner . Nästan alltid utmanar man de traditionella sätten att publicera innehåll internt – vanligen genom en enkelriktad redaktionsstab. Ni kan ju själva tänka er ledningsgruppens reaktion när jag hjular in på deras möten och säger ”Alla ska publicera – vad som helst, när som helst – bra va?”. Sod off – är väl den spontana reaktionen, men när jag säger att det finns pengar i detta – er intern kommunikation är faktiskt inte en kostnad utan en investering – då lutar de sig framåt.

Jo… Enterprise 2.0 handlar om att skapa ett klimat som tillåter alla medarbetare att publicera innehåll – oavsett titel på visitkortet. Precis som på nätet.

Tro mig – det funkar – det funkar väldigt, väldigt, väldigt bra – jag har sett det ske. Motståndet är däremot monumental – tänk själva. Hierarkin bestämmer allt i dagens moderna företag – ”top-down-kommunikation”, därmed basta. Faktum är att företag påminner väldigt mycket om en diktatur – det vill säga maktcentrering.
Lewis Platt, före detta VD på Hewlett Packard sa en gång ”If HP knew what HP knows – we would be three times as profitable”. Sug på den. Lite till. Han sätter huvudet mitt på spiken, eller hur?
Allt som händer på företaget är intressant – smalt som brett – högt som lågt. Om man kan få det som sitter i väggarna att omvandlas till digital form, som man sedan dessutom kan söka i – då börjar man ju närma sig en verklighet som innebär att man ”googlar” internt… på riktigt!
Jag menar så här – sätt inte upp en sökmotor som indexerar det ni har (#FAIL) , skapa istället verktygen för att föda sökmotorn med innehåll.

Ge medarbetarna en blogg, en wiki, en mikroblogg, en fotodagbok och du får något att söka i. Det var så hela webb 2.0 revolutionen kom till – alla deltar i spelet på lika villkor, mest pengar vinner inte. Låt mig omformulera – alla deltar i spelet på lika villkor, titeln på visitkortet vinner inte.

Från det ena till det andra – hur har mina dagar sett ut då? Ja igår droppade Leif Kajrup förbi för att planera upp vårt gemensamma event Reklajm – efter det kom Måns Adler förbi och vi satt (i vanlig ordning) och pratade om var allt är på väg.

Idag kom Jimmy , min halvkollega(?) som arbetar hos mig en gång i veckan – en brilijant kommunikatör. Gustav är på resande fot i Karlskrona och träffar bland annat Milou. Under dagen har jag fakturerat (det enda administrativa jag tycker om att göra), uppgraderat STRIX till ny version, haft telefonmöte med kund och imorgon bär det av till Stockholm för nya möten.

Och så skrev jag detta – och för en ovan bloggare, så tar det tid. Men f*n så roligt!

Jag heter Rickard Hansson, och kommer hänga här nu en vecka på Loggenbloggen – ska villigt erkänna att jag är sliten utöver det vanliga denna måndag. Jag har nämligen byggt ett nytt sovrum till vår nytillkomne Vilgot. Varför har jag alltid en romantisk förebild om hantverkande? Den är ju just – romantisk.

Hursom – till vardags arbetar jag med mina egna företag Incentive och lemoon®, som båda är produktbolag – lemoon®-lådan har jag hållt på med sedan 2002 – Incentive 2006. Just nu ligger mitt fokus helt på Incentive och jag har med varm hand delegerat vidare ansvaret för lemoon® till min kollega Gunnar.

Rickard Hansson

Här kommer den numera klassiska faktarutan:

Rickard Hansson
Är: Trött
Gör: VD för Incentive
Ålder: 34
Familj: 2 barn, fästmö (låter seriöst) och en hund
Bor: Limhamn

Mindroute Incentive och lemoon®
Gör: Produkter för CMS och Enterprise 2.0
Anställda: 11
Omsättning: ca 10 MSEK 2009 (prognos) – för båda bolagen
Vinst:ca 250 TSEK (prognos) – för båda bolagen

Just nu är det riktigt roligt att jobba – för först nu är det krattat i manegen så att jag på heltid kan ägna mig åt Incentive. Detta gör jag tillsammans med min kollega Gustav som är en ung man med sina bästa år framför sig – i motsats till mig då…

Enterprise 2.0 som Incentive verkar inom är ett sjukt spännande område som just nu går igenom en stor förändring. Det handlar kort och gott om att lyfta in den sociala webben in i företaget – den kollegiala webben, kan man kalla det. Att omvandla de enormt positiva krafterna som sker på nätet varje dag – Wikipedia, Flickr, Twitter, med mera – till företagsnytta är själva essensen i det hela.

Min vecka kommer handla om det skedet vi är just nu – start-up, kan man säga (trots att produkten funnits sedan 2006). Där vi både skissar på nästa version, installerar hos nya kunder, säljer och lägger vår strategi för marknadsföring.

Vi hörs!