Nu är min vecka på loggenbloggen snart över. Det har varit roligt. Jag hoppas att ni tyckt att det har varit kul att läsa också. Hör gärna av er om det är någonting ni undrar. Och håll ögonen öppna efter vår kampanj som kommer i vår. Svenska FN-förbundet var namnet!
Idag har jag faktiskt inte kommit på något inspirerande att skriva om, förlåt.
Som jag skrev för ett tag sedan, vissa dagar har man mycket att göra, andra dagar är det lugnare. Idag har det varit en väldigt lugn dag. Jag har ändrat lite i en text om våra kurser, skrivit en text om ett avslutat projekt, laggt upp ett cirkulärbrev till våra föreningar och svarat på en mailfråga om varför länkarna ändrar färg när man har klickat på dem.
Snart är det dags för ännu ett pitchmöte, kanske får jag lite mer inspiration efter det. En sak vet jag dock, efter dagens lunch bestående av Entrecôte med bearnaisesås och pommes frites ska jag ta det väldigt lugnt med mötesfikat.
I morse hade vi glömt var vi parkerade bilen, vi letade och letade och hittade den till slut på andra sidan gatan precis utanför huset. Det var en förvirrad morgon så det känns som att det är bra att det är fredag idag. Det är även min sista dag på loggenbloggen, men än har jag några timmar kvar.
Nu ska jag kolla lite statistik tror jag.
Dagens insikt på mötet: två pain au chocolate på raken = lätt illamående.
Pitchmötetn är kul. Massa kreativa människor som kommer och visar på nya roliga sätt att presentera det man sitter och jobbar med till vardags. Tyvärr kan jag ju inte berätta om de förslag vi fått höra.
Däremot kan jag passa på att fråga er vad ni tycker om kampanjsiter. När jag började här fanns det förutom fn.se ungefär 4 ”kampanjsiter” (på 5 olika webhotell -fråga mig inte hur det gick till) Jag har försökt samla ihop alla små webböar som fanns förut så att allt nu ligger under fn.se i ett och samma verktyg, med alla domännamn hanterade av en person och allt på ett webhotell.
Hur gör ni med era kampanjsiter efter att kampanjen är över. Låter ni dem ligga och “flyta” eller för ni in informationen på er vanliga hemsida och stänger ner siten när kampanjen är över?
Snart ska jag gå på föräldrarledighet. Det ska bli både skönt och lite läskigt. Det läskigaste är nog att lämna över till vikarien. Jag tror att han kommer att göra ett jättebra jobb men ändå. Hur ska jag hinna visa honom allt på den vecka vi har överlämning? Kommer han att klara allt som kan dyka upp under tiden jag är borta. Vad händer om det blir sådär som det blev när någon råkade kasta en sida som hade en länk till sig och hela fn.se dog? Tänk om vikarien är mycket bättre än jag och skriver fantastiska artiklar om allt som händer i FN-världen och sen kommer jag tillbaka och kan inte upprätthålla den standard som våra läsare vant sig vid? Han har aldrig jobbat i EPiServer, kommer det att bli ett problem? Tänk om han lägger alla bilder till vänster, jag som gillar att ha dem till höger, tänk om han glömmer alt-taggarna…
Men så tänker jag på alla gånger jag varit vikarie och inser att det har ju gått bra. Och första gången jag jobbade i EPiServer fick jag ingen utbildning, det fanns ingen manual eller något sånt heller, det var bara att kasta sig in och ändra ett telefonnummer på ungefär 200 sidor, det var en bra övning. Jag förstod inte ens att man kunde få en utbildning i EPiServer.
Min vikarie kommer att ha en manual för fn.se, tillgång till EPiServers egna handböcker och tillgång till våra fantastiskt duktiga konsulter. Det kommer att gå bra. Men ändå, jag ska lämna över min baby i händerna på en främling. Hur förbereder man sig för det?
Jag började min webbredaktörsbana på vårdguiden, där var vi 4-5 webbredaktörer och en redaktionschef, på folkhälsoguiden var vi två personer som ansvarade för hemsidan plus sju enhetsredaktörer, på historiska.se var vi 4-5 webbredaktörer ett tag. Det var fantastiskt. Man fick verkligen tid att skriva texter, att arbeta med bilder, att pröva olika utvecklingsmöjligheter och man hade alltid någon att bolla med. Så borde det alltid vara 
Ibland kan jag sakna att arbeta i team. Det här är första gången jag arbetar som ensam person med webben. Jag kan sakna att ha någon att bolla tankar med. Någon som är på samma spår som en själv. Tyvärr ser ju vardagen ut så här för många webbredaktörer idag. Ofta är det informationsansvarige på en arbetsplats som även får sköta hemsidan när tid finns. Jag är i alla fall glad att jag har en heltid för hemsidan. Hur ser det ut för er andra? Jobbar ni ensamma eller i grupp?
Vad står på agendan idag då? Jag har fått en del tips på spelsiter så idag ska jag spela lite. Senare i eftermiddag ska vi träffa en reklambyrå för att höra nästa pitch inför vårens kampanj.
Vi har en praktikant på kontoret just nu. Om man vill läsa om hur hon ser på att praktisera hos oss och läsa om hur reklam och PR kan användas till något betydelsefullt kan man följa hennes praktikantblogg
Nu har jag äntligen gått igenom alla sidor. 36 av dem var helt ok, jag ändrade lite formateringar här och där bara. Dock är det fortfarande 14 av de föreningar som anmält att de vill ha en egen hemsida som inte har gjort någonting på den, jag måste hitta ett sätt att få dem att börja. Jag vill att alla ska vara som jag och leva andas tänka webb. Vad tror ni om en tävling? Den som underhåller sin hemsida bäst under ett år vinner ett pris? Eller månadens hemsidesansvarig? Hmn…
En f.d kollega till mig var inte så mycket för det här med nätet, han frågade mig en gång om det inte var tråkigt att sitta så mycket framför datorn som jag gör på dagarna. Jag svarade att det inte var det och att det första jag gör när jag kommer hem är att sätta på datorn hemma. Han skakade på huvudet och förstod inte alls. Men jag förstod inte hur han orkade läsa alla politiska magasin han läste så det jämnade väl ut sig
I eftermiddag ska jag ner på stan och möta en reklambyrå som ska pitcha ett förslag på en kampanj som vi ska ha i vår. Det ska bli spännande. Förra året delade vi ut strumpor på hultsfred och det blev jättelyckat. I år verkar det som att det kommer att bli något mer nätbaserat. Vi får väl se.
Häromveckan var jag på webb09 och hörde talas om yammer, en microblogg för företag. Grymt tänkte jag och skickade ut ett mail på kontoret. Jag tycker ju att nu när vi har en fungerande hemsida så ska vi ta steget ut i webbvärlden och finnas där diskussionerna pågår. Fiska där fisken är ni vet.
Jag är ju en sån som gärna berättar vad jag håller på med. Ida is tar en kaffe, Ida is ute med hunden på promenad, ida is har bytt stol på jobbet – galet skön, men alla är ju inte så. Jag tänkte att yammer kunde vara ett bra sätt att öva på. Min tanke var att när mina kollegor övat lite och blivit vana vid att berätta vad de gör så kunde vi börja lägga ut det det publikt på twitter/bloggy så våra medlemmar och andra intresserade kan följa oss.
Några av mina kollegor hakade på och loggade in på yammer. Gladast blev jag över att en av de äldsta medarbetarna hos oss loggade in och gladeligen kastade sig in i samtalet. Så mycket för snacket om att det bara är ungdomar som microbloggar.
Någon dag senare kom en kollega in med en tidning där det stod om mikrobloggar. Det kändes kul att hon hade tagit till sig lite av det jag sa och läst artikeln.
Tyvärr dog yammer för oss bara efter några dagar. Nu får vi bara upp en ruta som säger att ett script saktar ner nätet för oss. Om någon vet mer om detta får ni gärna höra av er. Men det var kul så länge det varade.
På förra måndagsmötet togs mitt mail upp och jag fick berätta lite mer om det här med microbloggar.
Det var då jag insåg att jag nog hade lagt mig en nivå för högt. Jag insåg att det var flera på kontoret som inte riktigt var bekanta med vanliga bloggar. Och när jag nämde RSS-feeds såg många ut som levande frågetecken.
Jag tror att det här kommer att ta lite tid. Nu ska jag vara mammaledig i 11 månader. Min tanke är att jag börjar plantera detta i mina kollegors huvuden nu och när jag kommer tillbaka har det kanske mognat så vi kan börja köra.
Än så länge består vår twitter och bloggy mest av rss-flöden från fn.se men den som väntar på nåt gott…
Jag har 21 föreningar kvar att gå igenom. Denna gång blev jag avbruten först av trevlig lunch på farfar Pär, sen av en kollega som ville ha hjälp att skapa ett formulär i ett worddokument. Det var säkert 2 år sedan jag gjorde detta senast så det tog lite tid att få det rätt och riktigt men jag tror att jag lyckades.
Själv föredrar jag dock att använda den formulärfunktion som finns i publiceringsverktyget. Så fort någonting ligger som Word eller PDF-dokument blir det krångligt när det ska ändras. Speciellt PDF:dokument, vem var det nu som hade originalet? Finns det ens kvar?
Jag försöker göra mycket av det jag lägger upp på hemsidan så långlivat som möjligt. Istället för Rapportmall 2008 heter den nu kort och gott Rapportmall (då slipper jag ju byta ut den nästa år), och jag försöker arbeta in funktionsadresser, webbredaktor@fn.se istället för mitt namn, så slipper man ändra det om jag skulle sluta, eller nu när jag ska gå på mammaledighet. Min vikarie kan ju också komma åt funktionsadressen.
Nu kan man iallafall välja om man vill använda publiceringsverktygets formulärfunktion eller det wordformulär jag skapade. Vi får se vilket som blir populärast. Vad skulle ni välja?
När jag började här hade det på grund av olika omständigheter inte funnits någon webbredaktör på ett tag.
Hemsidan som fanns då var byggd 2002 och även om den hade en bra grundstruktur var den ju inte anpassad efter de regler och råd som finns idag. Speciellt inte vad gäller tillgänglighet. Organisationen hade också växt väldigt mycket under den tiden och vi hade verkligen vuxit ur den gamla hemsidan.
Mitt första uppdrag var alltså att göra om hela hemsidan. Det var den 4:e hemsidan jag var med och byggde om från grunden så jag kände att jag hade vanan inne. Tidigare har jag dock slutat efter att de nya sidorna blivit klara (projektanställningar och sånt ni vet) så jag såg fram mot att få stanna kvar och arbeta med den nya hemsidan lite mer långsiktigt.
Det tog ungefär ett år efter att jag hade börjat innan vi lanserade nya fn.se. Att bygga och lansera sidan var inte så jobbigt som jag trodde, jag hade väldigt bra hjälp från Netrelations och EpiServer. För att inte tala om ledningens stöd.
Nu har sidan funits i ett halvår ungefär och det är nu det svåra jobbet börjar. Att hålla sidan levande. Att se till att de på jobbet tänker på webben som en kanal. Att få våra 120 lokalföreningar att skapa och använda sina egna hemsidor i den mall jag byggt upp åt dem. Att få in webbtänk i en organisation som tidigare mest använt hemsidan för att lägga upp nyheter och info om lediga jobb
Jag börjar varje vecka med att lyssna noga på måndagsmötet för att veta vad som är på gång. Sedan mailar jag berörda personer och påminner dem om att göra någonting på hemsidan. Sen påminner jag dem igen och igen och igen. Nu börjar det kännas som att några har förstått.
Ett exempel är våra nyheter riktade till medlemmar under 26år. Förut kom de som nyhetsbrev 4 gånger om året. Nu läggs de upp löpande på hemsidan. Det är inte som ett forum, och man kan inte kommentera men det är ett litet steg i rätt riktning och varje gång jag ser att vår ungdomssekreterare har lagt upp någonting nytt på sidan utan min hjälp blir jag lycklig och stolt inuti. Då känns det som att det är värt allt jobb.
