Loggenbloggen

…och jag hade en hel del planer för skrivandet, tankar att dela med mig av, mycket jag vill säga. Endast en bråkdel har hamnat på pränt just här på loggenbloggen. Jag lovade exvis att utveckla tanken kring hur sociala vi egentligen är… Det får jag ta i ngt annat sammanhang.

Veckan som gått har dominerats av ämnet “Sociala Medier”, dels för att jag fick inbjudan att närvara här, men också pga en hel del sammanträffanden och tillfälligheter. Behovet av att dokumentera vår Social Media-policy är uppenbar, att kommunicera densamma än mer viktigt.

Ett är dock säkert - oavsett format på policyn - så får vi ut vår kommunikation. Igår avgjordes den svenska finalen i Young European Truck Driver Competition 2010. Vi var på plats med vår online redaktion - plåtade, skrev texter. Direkt efter prisutdelningen kunde vi lägga ut materialet på våra egna siter www.scania.se, www.scania.com, men också på Newsroom, Facebook och Twitter. Det var lite av ett genrep inför Europa-finalen som äger rum i Södertälje den 9 oktober.

Tack för att ni har lyssnat, tillönskar er en härlig höst!

/Erica

Frågor? Här når ni mig:

erica.zandelin@scania.com
ericamzandelin@gmail.com
http://www.facebook.com/erica.m.zandelin

Ett som är säkert - vi kommer fortsätta utveckla vår närvaro online

…fick jag i födelsedagspresent. Toppenbra.

Jag läser mycket, oftast på kvällen och snabbt går det. Emellanåt slukar jag böcker, har en benägenhet att läsa ganska fort - av ngn outgrundlig anledning. Inatt läste jag ut “El Choco“, som handlar om en svensk kille som hamnar i Bolivias mest ökända fängelse. Boken är definitivt läsvärd tycker jag - författaren (och journalisten Markus Lutteman) varvar faktiskt story med återrapportering av ett mycket korrumperat samhälle.

Alla ni som hänger på Facebook - har ni märkt vad mycket gratulationer som ramlar in på födelsedagen - från nära, kära, kollegor och bekanta. Hur trevligt som helst!

Det är ett gissel att vara förälskad i jobbet - kan också kallas att vara dumlojal… Nåväl.

…alla är inte digitaliserade

Jag har precis snickrat ihop ett mail till mina kommunikatörskollegor i Europa - en förfrågan. Det handlar om vi skall tillhandahålla en CD-skiva med högupplösta bilder på (till journalisterna) i samband med en mässa som seglar upp inom kort. För mig kan frågan tyckas märklig - är det inte lite väl omodernt att fortfarfande förlita sig på en CD? Många laptops har ju inte ens en CD-läsare… Men, faktum kvarstår - i ett antal länder, bla Tyskland, har vi en rad viktiga fackpresstidningar som inte har online-utgåvor. Det behöver förstås respekteras. Blir spännande att se vad jag får för svar.

Scania V8 - bilden från vårt pressroom på www.scania.com

Dagarna har en tendens att ätas upp av möten - så även idag, dock två riktigt bra.

Tillsammans med ett par kollegor träffade jag en global aktör vad gäller distribution av nyheter, utöver det är man vass på monitorering, både “traditionellt online och social media”. Det senare är ngt vi behöver jacka upp - monitoreringen är varken organiserad eller strukturerad, men visst - vi följer snacket i någon mån. De imponerade.

Det senare mötet handlade om webbenkäters vara eller icke vara. Ni vet - en pop-up: “hej, vem är du som besöker min webbplats, vad letar du efter, hittar du det du söker, nöjd/missnöjd, vad gillar du grafiken”. Ungefär så. Det finns leverantörer som kan ta ut vilken korstabulerad statistik som helst, andra - som killen jag träffade på em - han hade en… tjae - annan approach. Den stora behållningen från det mötet var att vi tydligen har en gemensam bekant - en Dan - som jag jobbade tillsammans med på Porsche-tiden.

Vi har hög säkerhetsnivå på Scania - det ÄR bra, men det begränsar vår möjlighet att nå ut till alla anställda med vår kommunikation. I samband med tidigare kvartalsrapporter har våra webcastade presskonferenser ex.vis antingen saknat ljud el bild. Det fick vi hygglig ordning på ganska nyligen tack vare perfekt samarbete mellan vår IT-avdelning, min “högra hand” Jenny Björkman och förträffliga Creo Media Group.

Precis just nu “as we speak” publicerar (Intranätet) mina kollegor ut förra veckans inslag i SVT där vår VD, Leif Östling, intervjuas i Gomorron Sverige. Han pratade bland annat om att Scania behåller jobben i Sverige och om vår produktionsmodell. Utmärkt inslag för vårt Intranät - bygger såväl stolthet som kunskap bland våra anställda. Men brandväggen knorrar - alla kan inte se inslaget.

Dessutom gick vi tidigare idag ut med nyheten om att vi nyanställer 500 personer vid de Europeiska produktionsanläggningarna - SVT fångade upp det. Toppen, men samma sak här - alla kan inte se klippet internt.

Så var det med den integrerade kommunikationen. Knorrar över tekniska begränsningar.

06:15 - early bird idag

Vaknar upp till ett höstlikt Strängnäs, det känns verkligen i luften att hösten är på väg. Tycker inte det gör så mycket - sommaren har varit fantastisk och jag hoppas att vi får en fin höst, att solen värmer oss ett tag till även om löven skiftar färg. Ni märker att jag bygger upp lite positiva vibbar - kan nog behövas, hösten har en benägenhet att generera tungsinne hos många svenskar. Skall nog ta en sväng förbi Ikea på vägen hem fr Sthlm, köpa de obligatoriska pakten värme/antikljus. Det lär gå åt.

Nästa inlägg kommer direkt från frukostseminariet Integrerad Marknadskommunikation.

Hej igen,

Igår kväll tjuvstartade jag mitt bloggande med att berätta lite kort om vem jag är och vad jag jobbar med. Så här i backspegeln säger det inte så fasligt mycket, ser därför fram emot att dela med mig av axplock från min jobbvardag likväl som en inblick i det s.k. livspusslet.

Min absoluta ambition är att skriva ett antal inlägg varje dag – och kväll - beroende på vad jag har att berätta.

Som jag skrev igår var (är fortfarande) det med skräckblandad förtjusning som jag tog mig an förfrågan att gästblogga. Jag frågade som sagt också mina vänner på Facebook… Sent igår fick jag mig en känga, om än en omtänksam sådan, att faktiskt aaaandas – att inte leverera information om allt, allt, allt i mitt liv. Jag sprider visst lite prestationsångest. Kanske kunde läkarkompisen skriva ut ngt lugnandeJ Hm. Det fick mig osökt att tänka på en fantastisk kollega som jag lärde känna på en ledarskapskurs… Hon sa att ”jag får puls bara av att lyssna på dig Erica”. Det lärde jag mig mycket av, men tydligen inte tillräckligt mycket… Men, nu var det inte det jag skulle skriva om – även om ”mycket” är en naturlig ingrediens i mitt liv. Också.

Min måndag…

…började med att lämna de små barnen på dagis och skola. Stora dottern däremot börjar 9:an idag – önskade henne lycka till via mob på väg till jobbet. Lite resonemang kring kläder – skall det vara svarta tights och jeanstunika eller shorts, t-shirt och tröjan från Abercrombie & Fitch? Tunga frågor, viktigt i många tonåringars liv, men det är kul med mode. Det intresset delar vi jag och dottern.

Väl på kontoret…

…babblar vi igenom helgen som varit, ja, jag antar att ni gör detsamma. Det hör liksom till att över en kopp te eller kaffe avhandla helgens begivenheter.

Nu drar kopplet av måndagsmöten igång – troligen inte unikt för Scania på en måndag.

Ganska nyligen införde vi ngt riktigt bra – vi kallar det ”morgonbön”, startar upp på måndag, kör på onsdagar och fredagar. Det handlar om 15-minuters redaktionell planering – vi pratar om veckan som varit och vad som är på gång framåt. Det här arbetssättet har definitivt fått fart på publiceringen i våra kanaler – såväl internt som externt. Mina kollegor är superproffsiga skribenter och det bara rasslar till – ”Ok, jag tar det och lägger ut på Intranätet, eller – kanon – då skriver jag en blänkare om nyrekrytering, eller – bra – det passar klockrent i Newsroomet”.

Nog om detta en stund.

Em har tillägnats ett antal viktiga projekt – bla – äntligen har jag kunnat skicka iväg utkast till en riktlinje/policy för vår dealer-närvaro online. Dvs hur våra återförsäljare skall presenteras på Internet – var de finns, vilka tjänster och produkter som marknadsförs, hur varumärket skall hanteras osv. Syftet är att tydliggöra för våra marknadsbolag – och återförsäljare – vilka möjligheter som finns tack vare vårt centrala koncept – samt vilka policies som behöver efterlevas. Efter remissrunda internt skall dokumentet byta skepnad till en interaktiv produktion.

Är mycket nöjd över att dokumentationen nu är på remiss och ser fram emot kollegornas feedback.

Att blogga…

…torde betyda mer frekventa inlägg, inte så många ord – det skall jag ge mig på imorgon. Morgondagen börjar fö med Frukostseminarium på Berghs – Integrerad Kommunikation. Lovar att rapportera!

Nu över till ngt helt annat

Stor happening i Strängnäs ikväll – Electric Banana Band på Stora Scenen i Ugglans Park. Det ni! Bilder kommer. Hej så länge.

Idag har jag packat inför Barnens dag på söndag. Vi har också haft ett sista planeringsmöte, vi som fixar dagen. Vi är några nätföretag på Lidingö som är kända ute på nätet men relativt okända på Lidingö, där vi ändå finns. Lidingö är också hälsans ö, och därför tycker vi det är bra när kunder kommer och hämtar varor hos oss istället för att belasta miljön med frakter. Speciellt när de cyklar

På Söndag på Långängen ordnar vi därför en tokrolig dag med ponnyridning, clown, ansiktsmålning, porträttfotografering och fantastiska erbjudanden på leksaker, kläder, smycken och kalasgrejer.

Kom gärna förbi! Läs mer här. Långängens gård hittar du här.

Det är alltid roligt att skriva om framgångsrika saker, men man kanske inte lär sig så mycket av det. Det som man verkligen lär sig någonting av är misslyckanden. Vi gjorde ett rejält magplask med en flashmob i Wien.

Tanken var enkel och skulle bli spektakulär. 300 personer skulle få gröna paraplyer med ett diskret Mr Green-tryck och sedan delta i en spontan, men koreograferad paraplydans på Stephansplatz (mycket central plats i Wien). Det hela skulle filmas och publiceras på YouTube och tusentals skulle titta på det. På det här sättet skulle vi markera vår närvaro i Österrike utan att behöva spendera pengar på väsentligt mycket dyrare marknadsföring.

Våra deltagare samlade vi in via Facebook. Hundratals anmälde sig och vi såg med stor tillförsikt fram emot dagen då flashmoben skulle genomföras. När väl flashmoben genomfördes så hade vi dock väldigt många paraplyer över.

Vad gjorde vi fel? Huvudfelet var att vi hade för få anmälda och räknade inte med det massiva bortfall som skulle ske från anmäld till att faktiskt delta. Dessutom byggde själva aktiviteten på att vi skulle haft ett enormt deltagande. Vi hade behövt 300 personer för att det skulle bli riktigt maffigt. För att faktiskt få 300 personer som deltar skulle vi nog behövt ha kanske 2000 anmälda. Jag har inte räknat efter hur många som till slut dök upp i vår flashmob, men som ni kan se på videon ovan var det i alla fall inte tillräckligt många…

Mikael Pawlo
Mr Green

Skype-telefon

Jag inleder veckan på ett ganska typiskt Mr Green-sätt: flygning. En gång i tiden drömde jag om att ha ett arbete där jag fick resa. Nu när jag har ett sådant arbete tackar jag gudarna (och Niklas Zennström och Janus Friis) för Skype.

När man driver ett bolag med folk på flera olika geografiska platser är det viktigt enligt min mening att försöka ha kontakt med dem så ofta som möjligt. Det är dock av flera skäl svårt att hela tiden träffa alla. Dels kostar det mycket pengar att resa runt, dels tar resandet väldigt mycket tid. Då är Skype en räddning. Det är både billigt och effektivt. Kvalitetsproblemen som en del pratar om är vi så vana vid att det anses vara normalt. Videokonfererandet gör för övrigt att man får en skön närvarokänsla. Det är emellertid inte alla gånger som en Skype-konferens kan ersätta en resa.

Som någon kanske noterat så är askmolnet tillbaka. Jag tänker inte försöka komma ihåg vad den isländska vulkanen heter, men helt klart är att den sätter en del käppar i hjulet för resandet. Förra gången askmolnet bredde ut sig så var jag tvungen att ta mig från London till Stockholm. Jag hade jobbat i London, men skulle vara toastmaster på ett bröllop i Stockholm. Det funkar liksom inte att genomföra det via Skype (jag testade i och för sig aldrig tanken på bröllopsparet).

Två kollegor från Mr Green skulle också till Stockholm och vi gjorde en gemensam roadtrip när Heathrow aldrig tycktes öppna. Det blev först tåg till Dover där allt kändes härligt (dock inte riktigt så härligt som i sången). Sedan totalt kaos på färjeterminalen och så småningom färja till Calais. I Calais kändes det bra - vi var trots allt på fastlandet, men det fanns inga hotellrum överhuvudtaget och det var midnatt och ganska kallt. Det blev, efter mycket förhandlingar om priset, taxi till Bryssel. I Bryssel fanns det inte heller några hotellrum. Jag tror klockan var runt 02.00. Eller rättare sagt: det fanns ett hotellrum, men det var av sådan låg standard att till och med kackerlackorna hade flyttat ut. Det låg tre madrasser på ett golv, samtliga hade ungefär 4 centimeter svart smuts i botten. Sängkläderna var i oordning och det verkade inte orimligt att någon eller några redan sovit i dem. Det fanns ingen toalett, utan ett handfat direkt i rummet som gav intryck av att använts som toalett. Vår bedömning var att vi inte ens med kläderna på skulle kunna sova i sängarna utan att dra på oss diverse exotiska sjukdomar. Som inte det var nog ville portiern ha 70 euro för rummet. Vi valde att istället tillbringa natten mot lördag på McDonald’s på Grand Place tills Gare Midi öppnade. Där fick vi biljetter till tåg till Hamburg, tåg till Köln (där det började brinna på spåret, det var tydligen inte meningen att vi skulle komma till Sverige), tåg till Puttgarten, färja till Rödby, tåg till Köpenhamn och buss till Stockholm. Jag tror hela resa gick på runt 38 timmar och vi hade bokade sittplatser först på bussen…

I dag blir i alla fall utmaningen att ta sig från Franz Josef Strauss, det vill säga München, till Luga, det vill säga Malta. Jag hoppas flyget går, för jag vill inte åka tåg genom Italien och särskilt inte färjan från Sicilien till Malta…

Mikael Pawlo
Mr Green